Dag 1 - Avresa

Första dagen på resan och första flyget. Vi egoposade och kände peppen. Notera gärna hur genomskinligt vita vi var!

För första gången får jag mat på ett flygplan och känner mig därför nödgad till att dokumentera det hela. Lotta, the globetrotter, tar det hela med en axelryckning.

Omstart

Hemma igen och bloggen får en omstart! Inom kort kommer jag börja lägga upp bilder och filmer från resan, dag för dag. Allt som allt tog vi över 1000 kort och filmer under våra månader på andra sidan Atlanten. Ni kommer inte få se allt, det besparar vi er, men i alla fall en del. Så ni nyfikna - håll utkik! 

Bloggen blev ju rejält försummad där under de sista veckorna på vår resa. Det var så mycket som hände då, när vi kastade oss tillbaka in i det där myllret av liv och glädje som kallas Rio de Janeiro stad. Den första veckan bodde vi hos ett gäng psykologistudenter i Niteroi, en stad som ligger på andra sidan floden om Rio. De var alla underbart nördiga, det kändes ibland som vi hamnat mitt i ett avsnitt av The Big Bang Theory. För att exemplifiera, en dag diskuterade killarna i gänget vem som skulle vinna ett slagsmål mellan åskguden Tor och Stålmannen. Efter en seriös överläggning kom de ändå fram till att Tor skulle vinna, han är ju trots allt en gud (...). Alla vi mötte i det här studentkollektivet var så himla fina. De välkomnade oss med öppna armar och redan från dag ett behandlade de oss som två i gänget!

De sista två veckorna bodde vi hos Cauan, vår räddare i nöden. Det var ju meningen att vi bara skulle bo hos honom i ett par dagar, men en viss vulkan förändrade våra planer. Som Lotta skrev, till en början hatade vi den där fördömda vulkanen men efter att tagit vårt vett tillfånga ändrade vi oss rätt snabbt. Det finns ju värre ställen att bli strandade på än Rio! Så de följande dagarna njöt vi av tillvaron lite extra mycket innan vi packade våra ryggsäckar en sista gång, sade adjö till vårt älskade Brasilien och satte oss på flyget hem.

Mer om det här kommer ni få läsa och framförallt SE snart! Håll tillgodo!

/Anna

Hemma!

Skrivet 28 april 2010

Nu är vi hemma igen efter mycket tjafs. Blev fast på grund av vulkanen och flygbolaget vägrade betala hotell eller mat fast de försenade vår hemkomst en vecka. Det var surt, men vi insåg dagen efter beskedet att vi inte led så mycket av att vara fast i Rio. Tvärtom hade vi ett par jätteroliga dagar där vi nästan gratis underhöll oss med diverse aktiviteter som att bada under vattenfall i typ regnskog, träffa andra couchsurfers, lägga femhundrabitarspussel, äta massa acai, titta pa brasiliansk musik-tv. Så det kändes helt hållbart ändå. I går kväll kom vi hem och fick sova i en säng igen, efter 28 timmars sovförsök på en flygplatsbänk i Lissabon. Skönt!

Det bästa med att vara hemma är att vi har tillgång till dator igen och att det faktiskt är gratis! Vi kan till och med lägga upp bilder! Här kommer ett litet smakprov från vår underbara resa. Anna kommer lägga ut fler bilder lite senare.

Vi lever!

Oroa er inte! Vi ar framme och valbehallna i Rio nu, och an sa lange har vi inte sett nagra spar av nagon oversvammning forutom massiva vattenpolar. Det regnar en hel del, men annars ar det okej. Vara nya couchsurfingvardar verkar jattesnalla och glada sa so far so good!

Vi skriver mer snart! Puss pa er!

Snart hejda till Pipa

Sista veckan i Pipa! Kanns lite skont men mest sorgligt. Vara brittiska vanner som skulle stanna i tre natter har nu varit har i tva veckor och vi har umgatts med dem mest hela tiden pa deras overtrevliga hostel. Traffat massor av manniskor fran hela varlden, Chile, Nederlanderna, Skottland, Argentina, Israel, Norge, som alla bor har.

Det ar svart att gora saker pa dagarna nu pa grund av solen, men vi sitter under flaktarna pa hostelet, svettas, spelar kort, dricker litervis av vatten och pratar strunt. Det ar valdigt avslappnat och kravlost. Den har paskhelgen ar tydligen den festligaste pa hela aret i Pipa, sa det kommer vara mycket partaj har vi hort. Blir spannande!

Pa tisdag kvall aker vi vidare norrut mot Natal for att sedan ta flyget tillbaks till vart alskade Rio de Janeiro. Tre timmar tar det, bara att aka halvvags genom landet! Forstar ni hur fruktansvart stort Brasilien faktiskt ar?! Denna gangen ska vi couchsurfa hos ett studentkollektiv pa Niteroi, en liten o precis utanfor Rio centrum. Vi ska forsoka oss pa att hangglida, besoka klubbar och bara njuta av vara sista dagar i Brasilien. Kommer sakna det!

Ta hand om er darhemma! Anna halsar! Kram fran Lotta.

Kompisbesok!

Oj oj oj, vilken handelserik vecka vi har haft! Vara fina engelska vanner Tom och Jana som vi couchsurfade med i Rio tog en omvag pa sin resa mot Amazonas och har nu bott har i Pipa i nagra natter. Yippie for oss! Vi har varit sjukt duktiga och aktiva tillsammans och hunnit med en hel bunt spannande saker.

I tisdags akte vi ut med bat mitt pa dagen och akte langs stranderna tills vi sag en massa delfiner! Da fick vi hoppa ner i vattnet och spana, och helt plotsligt sa sag vi en stor, morkgra varelse komma upp ur vattnet och sen ner igen. En livs levande delfin, mindre an 10 meter fran vara vattentrampande fotter. Sa fint och maktigt att jag nastan blev rord.

Igar akte vi med en sa kallad Beach Buggy, en liten taklos strandjeep langs kusten norrut, fran atta pa morgonen till fem pa eftermiddagen. Gissa om vi alla brande oss, trots att vi badade i solskyddsfaktor 50?! Det var en jatterolig dag hur som helst, som vi maste skriva mer om igen senare. Vi akte bland annat linbana i en sele, rakt ner i en stor sjo. Det var hur kul som helst, man ville bara gora det om och om igen. Vi besokte aven varldens storsta cashewtrad, vilket var ett helt aventyr i sig! Man kunde ga runt dar inne bland grenarna och det hela var som en stor skog fast det bara var ett trad. 8500 kvadratmeter cashewtrad. Naturen ar bra konstig ibland.

Idag har vi surfat for forsta gangen i vara liv och fler ganger ska det bli! Bade jag och Anna klarade att stalla oss upp, mer eller mindre, vilket ju var en stor achievement for oss armsvaga. Storsta delen av lektionen spenderades dock under ytan, ofrivilligt inmundigandes liter efter liter av saltvatten. Inte sa gott. Men verkligen en helt fantastisk upplevelse att fanga en vag sadar och folja med den anda in till stranden. Vill gora det igen och igen!

Nu maste jag springa. Ikvall blir det middag och drinkar med Tom och Jana. Myspys! Langtar efter den svenska varen, men nu ar det inte langt kvar. Maste ta vara pa varje sekund i Brasilien nu. Kram pa er.

Two and the one!

Vi lever och frodas har i Pipa, dagarna flyter in i varandra och allt ar bara sa himla avslappnat. Haromdagen begav vi oss anda ut pa en liten utflykt till Tibau, en mindre ort strax bredvid Pipa, for att posta en gigantiskt stor bunt vykort. I kassan stod en nordig men sot kille som tappert forsokte hjalpa oss pa knagglig engelska. Nar vi forklarade att ett av vykorten skulle till England och inte Sverige som alla de andra vykorten ryckte han avvarjande pa axlarna och svarade "Asch, Europa". Same, same liksom. Stackarn fick kampa nar han skulle visa oss hur frimarkena skulle sitta, for nar Lotta skriver vykort blir det inte alltid sa mycket plats over...  Det slutade med att han fick vika over mestadels av frimarkena till andra sidan. Pa vykorten skulle det sitta tva olika sorters frimarken, tre totalt, vilket killen i kassan forklarade med nagra pekningar och orden "Two and the one!". Varldens basta bandnamn enligt mig och Lotta, vi behover bara en karismatisk tredje medlem.

Hoppas livet ar fint for er dar hemma och att varen ar pa vag, manga kramar!
/Anna

Kom spring pa gomda stigarna i skogen!

Ni far ursakta att det blir langt mellan blogginlaggen nu. Hade vi bara en dator och en gratis uppkoppling skulle vi skriva varje dag, for ar det nagot vi har sa ar det tid. Nu maste vi stressa varje gang vi sitter vid en dator, eftersom det kostar sjukt mycket att bara sitta tjugo minuter. Sa ni far forlata att det inte blir de mest utforliga inlaggen just nu.

Vi utforskar en ny strand varje dag. Fruktansvart vackert och vykortslikt overallt. Senast igar gick vi en laaang promenad till "Santuario Ecologico" som ar typ som en nationalpark nagra kilometer fran Pipa. Dar gick vi omkring mitt i en skog som paminde mig om Pocahontas och blev fortrollade av sma apor, skoldpaddor, kolibris och massa andra fina varelser. Anna fick hyscha at mig for att jag skulle sluta sjunga pa "Farger i en vind" och svinga mig i tradstammarna nar vi passerade andra besokare (jag blir mer och mer som en flummig, fred- och naturalskande hippie ju mer jag ar har, det ar markligt). Nagra ganger kunde man ga ut pa sma plataer dar man hade fantastisk utsikt over det turkosa havet och stranderna. Vi sag inga delfiner denna gangen men val typ tjugo skoldpaddor i olika storlekar som simmade upp och ner i vagorna. Sa haftigt!

Fran nationalparken kunde man ta sig ner till vackraste stranden hittills, Praia do Madeiro. Dar badade vi och traffade en brasiliansk kille i Sverige-troja som rabblade svenska fotbollsspelare, vissa som inte ens vi hort namnet pa! Snacka om att vara insatt.

Igar kvall var vi ute och tog varsin caipiroska och pussades lite nar plotsligt en kille kommer fram i extas och vill prata med oss om stjarnorna och hur vi alla hor ihop och hur hemskt det ar med folk som bara ar ute efter sex men inte karlek. Han avslutade monologen med ett stilla forslag om att vi borde folja med hem till hans hus, ta varsin joint, kramas lite och sedan se vart det leder. Jag och Anna kunde inte halla oss for skratt. Det var det markliga i hur han la fram sina ideer som var sa roligt. Vi tackade nej vanligt men bestamt och han sa att stjarnorna skulle fora oss tre samman nagon dag. Okej, sa vi, och gick.

Hoppas ni mar bra darhemma. Vi pratar om er och saknar er hela tiden! Snart har vi varit har halva tiden.

/Lotta

Det ljuva livet

Vi njuter fortsatt av Pipa! Livet ar sa lugnt och utan krav har. Alla hundar ar tjocka och forokar sig at alla hall tills de ser ut som en blandning av minst tjugo olika raser. Huvud som en labrador, kropp som en tax, svans som en bichon frisee. Alla manniskor ar ocksa helt blandade. Hela varlden ar har. Man hor alla mojliga sprak pa alla mojliga stallen. Det ar haftigt. Och det haftigaste ar att Pipa ar ett sadant undangomt paradis. Nar vi forsta gangen akte hit borjade vi fundera pa om vi tagit fel buss eftersom allt vi kunde se var skog och typisk brasiliansk landsbygd mil efter mil. Men sa plotsligt kommer man fram till denna lilla hippieby precis vid havet dar tiden tycks ha stannat. Ett eget litet samhalle langt bort fran storstader och vardagar. Vi trivs valdigt bra har.

Vi har problem med att ladda upp bilder och filmer och det suger eftersom vi verkligen har tusentals bilder som vi vill visa for er. Var kamera verkar inte vilja samarbeta med de brasilianska datorerna. Men det ska funka! Forr eller senare.

Idag har vi atit italiensk glass och last bocker i hangmattan i bara underkladerna hela dagen. Harligt! Sa skont att slippa stressen darhemma med korkort och CSN och framtidsangest. Vi forsoker att tanka pa allt det dar sa lite som mojligt - det far bli ett senare problem.

Tack for att ni kommenterar och mailar och tanker pa oss. Vi kanner oss sa omtyckta! :) Kramar i massor!

Lotta

Pipa!

Herregud, vad jag alskar air condition. Vi sitter pa ett internetcafe nu och njuter av kall luft. Utanfor fonstret ar det kanske +35, med en luftfuktighet runt 80%. Det ar varmt, I tell you! Men harligt. Pa aftonbladet.se ser jag en rubrik som sager "Varen ar pa vag till Sverige!", det kanns som ett tappert forsok till att inge lite hopp till en forfrusen befolkning. Sverige kanns valdigt langt bort nar man laser sadant. Tanken pa sno och -20 ar helt utraderad ur var sinnesvarld.

Den langa resan hit till Pipa fran Salvador gick helt smartfritt. Langfardsbussen var himmelsk. Stooort legspace med en nedfallbar hylla att lagga benen pa, och ryggstodet kunde vi nastan falla ner till helt vertikalt lage. Skont. Vi hittade de andra tva bussarna ocksa utan problem, allt gick nastan for bra. Pa bussen mellan Joao Pessoa och Goianinha fick vi dessutom en varsin powerbar av en kvinna som satt bredvid oss, sa himla snallt! Brasilianare ar fina manniskor.

Nu ska vi snart ga och handla lite atbart. Planen for dagen ar att halla oss undan fran solen sa mycket som mojligt. Var hud kommer nog doda oss annars, natten var plagsam. Kandes lite som att nagon konstant snartade vara ben med en handduk. Men men, vi far som sagt skylla oss sjalva. Vi har lart oss var laxa nu. Nar morkret intagit byn ska vi nog fa var forsta smak av nattlivet har, ga ut och ta en drink eller sa. Kommer bli fint!

Hoppas ni inte forfryser dar hemma, tanker pa er ofta och onskar att ni kunde fa uppleva det har ocksa!
Manga kramar.
/Anna