Kom spring pa gomda stigarna i skogen!

Ni far ursakta att det blir langt mellan blogginlaggen nu. Hade vi bara en dator och en gratis uppkoppling skulle vi skriva varje dag, for ar det nagot vi har sa ar det tid. Nu maste vi stressa varje gang vi sitter vid en dator, eftersom det kostar sjukt mycket att bara sitta tjugo minuter. Sa ni far forlata att det inte blir de mest utforliga inlaggen just nu.

Vi utforskar en ny strand varje dag. Fruktansvart vackert och vykortslikt overallt. Senast igar gick vi en laaang promenad till "Santuario Ecologico" som ar typ som en nationalpark nagra kilometer fran Pipa. Dar gick vi omkring mitt i en skog som paminde mig om Pocahontas och blev fortrollade av sma apor, skoldpaddor, kolibris och massa andra fina varelser. Anna fick hyscha at mig for att jag skulle sluta sjunga pa "Farger i en vind" och svinga mig i tradstammarna nar vi passerade andra besokare (jag blir mer och mer som en flummig, fred- och naturalskande hippie ju mer jag ar har, det ar markligt). Nagra ganger kunde man ga ut pa sma plataer dar man hade fantastisk utsikt over det turkosa havet och stranderna. Vi sag inga delfiner denna gangen men val typ tjugo skoldpaddor i olika storlekar som simmade upp och ner i vagorna. Sa haftigt!

Fran nationalparken kunde man ta sig ner till vackraste stranden hittills, Praia do Madeiro. Dar badade vi och traffade en brasiliansk kille i Sverige-troja som rabblade svenska fotbollsspelare, vissa som inte ens vi hort namnet pa! Snacka om att vara insatt.

Igar kvall var vi ute och tog varsin caipiroska och pussades lite nar plotsligt en kille kommer fram i extas och vill prata med oss om stjarnorna och hur vi alla hor ihop och hur hemskt det ar med folk som bara ar ute efter sex men inte karlek. Han avslutade monologen med ett stilla forslag om att vi borde folja med hem till hans hus, ta varsin joint, kramas lite och sedan se vart det leder. Jag och Anna kunde inte halla oss for skratt. Det var det markliga i hur han la fram sina ideer som var sa roligt. Vi tackade nej vanligt men bestamt och han sa att stjarnorna skulle fora oss tre samman nagon dag. Okej, sa vi, och gick.

Hoppas ni mar bra darhemma. Vi pratar om er och saknar er hela tiden! Snart har vi varit har halva tiden.

/Lotta