Kompisbesok!

Oj oj oj, vilken handelserik vecka vi har haft! Vara fina engelska vanner Tom och Jana som vi couchsurfade med i Rio tog en omvag pa sin resa mot Amazonas och har nu bott har i Pipa i nagra natter. Yippie for oss! Vi har varit sjukt duktiga och aktiva tillsammans och hunnit med en hel bunt spannande saker.

I tisdags akte vi ut med bat mitt pa dagen och akte langs stranderna tills vi sag en massa delfiner! Da fick vi hoppa ner i vattnet och spana, och helt plotsligt sa sag vi en stor, morkgra varelse komma upp ur vattnet och sen ner igen. En livs levande delfin, mindre an 10 meter fran vara vattentrampande fotter. Sa fint och maktigt att jag nastan blev rord.

Igar akte vi med en sa kallad Beach Buggy, en liten taklos strandjeep langs kusten norrut, fran atta pa morgonen till fem pa eftermiddagen. Gissa om vi alla brande oss, trots att vi badade i solskyddsfaktor 50?! Det var en jatterolig dag hur som helst, som vi maste skriva mer om igen senare. Vi akte bland annat linbana i en sele, rakt ner i en stor sjo. Det var hur kul som helst, man ville bara gora det om och om igen. Vi besokte aven varldens storsta cashewtrad, vilket var ett helt aventyr i sig! Man kunde ga runt dar inne bland grenarna och det hela var som en stor skog fast det bara var ett trad. 8500 kvadratmeter cashewtrad. Naturen ar bra konstig ibland.

Idag har vi surfat for forsta gangen i vara liv och fler ganger ska det bli! Bade jag och Anna klarade att stalla oss upp, mer eller mindre, vilket ju var en stor achievement for oss armsvaga. Storsta delen av lektionen spenderades dock under ytan, ofrivilligt inmundigandes liter efter liter av saltvatten. Inte sa gott. Men verkligen en helt fantastisk upplevelse att fanga en vag sadar och folja med den anda in till stranden. Vill gora det igen och igen!

Nu maste jag springa. Ikvall blir det middag och drinkar med Tom och Jana. Myspys! Langtar efter den svenska varen, men nu ar det inte langt kvar. Maste ta vara pa varje sekund i Brasilien nu. Kram pa er.

Two and the one!

Vi lever och frodas har i Pipa, dagarna flyter in i varandra och allt ar bara sa himla avslappnat. Haromdagen begav vi oss anda ut pa en liten utflykt till Tibau, en mindre ort strax bredvid Pipa, for att posta en gigantiskt stor bunt vykort. I kassan stod en nordig men sot kille som tappert forsokte hjalpa oss pa knagglig engelska. Nar vi forklarade att ett av vykorten skulle till England och inte Sverige som alla de andra vykorten ryckte han avvarjande pa axlarna och svarade "Asch, Europa". Same, same liksom. Stackarn fick kampa nar han skulle visa oss hur frimarkena skulle sitta, for nar Lotta skriver vykort blir det inte alltid sa mycket plats over...  Det slutade med att han fick vika over mestadels av frimarkena till andra sidan. Pa vykorten skulle det sitta tva olika sorters frimarken, tre totalt, vilket killen i kassan forklarade med nagra pekningar och orden "Two and the one!". Varldens basta bandnamn enligt mig och Lotta, vi behover bara en karismatisk tredje medlem.

Hoppas livet ar fint for er dar hemma och att varen ar pa vag, manga kramar!
/Anna

Kom spring pa gomda stigarna i skogen!

Ni far ursakta att det blir langt mellan blogginlaggen nu. Hade vi bara en dator och en gratis uppkoppling skulle vi skriva varje dag, for ar det nagot vi har sa ar det tid. Nu maste vi stressa varje gang vi sitter vid en dator, eftersom det kostar sjukt mycket att bara sitta tjugo minuter. Sa ni far forlata att det inte blir de mest utforliga inlaggen just nu.

Vi utforskar en ny strand varje dag. Fruktansvart vackert och vykortslikt overallt. Senast igar gick vi en laaang promenad till "Santuario Ecologico" som ar typ som en nationalpark nagra kilometer fran Pipa. Dar gick vi omkring mitt i en skog som paminde mig om Pocahontas och blev fortrollade av sma apor, skoldpaddor, kolibris och massa andra fina varelser. Anna fick hyscha at mig for att jag skulle sluta sjunga pa "Farger i en vind" och svinga mig i tradstammarna nar vi passerade andra besokare (jag blir mer och mer som en flummig, fred- och naturalskande hippie ju mer jag ar har, det ar markligt). Nagra ganger kunde man ga ut pa sma plataer dar man hade fantastisk utsikt over det turkosa havet och stranderna. Vi sag inga delfiner denna gangen men val typ tjugo skoldpaddor i olika storlekar som simmade upp och ner i vagorna. Sa haftigt!

Fran nationalparken kunde man ta sig ner till vackraste stranden hittills, Praia do Madeiro. Dar badade vi och traffade en brasiliansk kille i Sverige-troja som rabblade svenska fotbollsspelare, vissa som inte ens vi hort namnet pa! Snacka om att vara insatt.

Igar kvall var vi ute och tog varsin caipiroska och pussades lite nar plotsligt en kille kommer fram i extas och vill prata med oss om stjarnorna och hur vi alla hor ihop och hur hemskt det ar med folk som bara ar ute efter sex men inte karlek. Han avslutade monologen med ett stilla forslag om att vi borde folja med hem till hans hus, ta varsin joint, kramas lite och sedan se vart det leder. Jag och Anna kunde inte halla oss for skratt. Det var det markliga i hur han la fram sina ideer som var sa roligt. Vi tackade nej vanligt men bestamt och han sa att stjarnorna skulle fora oss tre samman nagon dag. Okej, sa vi, och gick.

Hoppas ni mar bra darhemma. Vi pratar om er och saknar er hela tiden! Snart har vi varit har halva tiden.

/Lotta

Det ljuva livet

Vi njuter fortsatt av Pipa! Livet ar sa lugnt och utan krav har. Alla hundar ar tjocka och forokar sig at alla hall tills de ser ut som en blandning av minst tjugo olika raser. Huvud som en labrador, kropp som en tax, svans som en bichon frisee. Alla manniskor ar ocksa helt blandade. Hela varlden ar har. Man hor alla mojliga sprak pa alla mojliga stallen. Det ar haftigt. Och det haftigaste ar att Pipa ar ett sadant undangomt paradis. Nar vi forsta gangen akte hit borjade vi fundera pa om vi tagit fel buss eftersom allt vi kunde se var skog och typisk brasiliansk landsbygd mil efter mil. Men sa plotsligt kommer man fram till denna lilla hippieby precis vid havet dar tiden tycks ha stannat. Ett eget litet samhalle langt bort fran storstader och vardagar. Vi trivs valdigt bra har.

Vi har problem med att ladda upp bilder och filmer och det suger eftersom vi verkligen har tusentals bilder som vi vill visa for er. Var kamera verkar inte vilja samarbeta med de brasilianska datorerna. Men det ska funka! Forr eller senare.

Idag har vi atit italiensk glass och last bocker i hangmattan i bara underkladerna hela dagen. Harligt! Sa skont att slippa stressen darhemma med korkort och CSN och framtidsangest. Vi forsoker att tanka pa allt det dar sa lite som mojligt - det far bli ett senare problem.

Tack for att ni kommenterar och mailar och tanker pa oss. Vi kanner oss sa omtyckta! :) Kramar i massor!

Lotta

Pipa!

Herregud, vad jag alskar air condition. Vi sitter pa ett internetcafe nu och njuter av kall luft. Utanfor fonstret ar det kanske +35, med en luftfuktighet runt 80%. Det ar varmt, I tell you! Men harligt. Pa aftonbladet.se ser jag en rubrik som sager "Varen ar pa vag till Sverige!", det kanns som ett tappert forsok till att inge lite hopp till en forfrusen befolkning. Sverige kanns valdigt langt bort nar man laser sadant. Tanken pa sno och -20 ar helt utraderad ur var sinnesvarld.

Den langa resan hit till Pipa fran Salvador gick helt smartfritt. Langfardsbussen var himmelsk. Stooort legspace med en nedfallbar hylla att lagga benen pa, och ryggstodet kunde vi nastan falla ner till helt vertikalt lage. Skont. Vi hittade de andra tva bussarna ocksa utan problem, allt gick nastan for bra. Pa bussen mellan Joao Pessoa och Goianinha fick vi dessutom en varsin powerbar av en kvinna som satt bredvid oss, sa himla snallt! Brasilianare ar fina manniskor.

Nu ska vi snart ga och handla lite atbart. Planen for dagen ar att halla oss undan fran solen sa mycket som mojligt. Var hud kommer nog doda oss annars, natten var plagsam. Kandes lite som att nagon konstant snartade vara ben med en handduk. Men men, vi far som sagt skylla oss sjalva. Vi har lart oss var laxa nu. Nar morkret intagit byn ska vi nog fa var forsta smak av nattlivet har, ga ut och ta en drink eller sa. Kommer bli fint!

Hoppas ni inte forfryser dar hemma, tanker pa er ofta och onskar att ni kunde fa uppleva det har ocksa!
Manga kramar.
/Anna

Welcome to Paradise

Pipa ar paradiset. Stranderna ar oandliga och vattnet turkosblatt. Micke, den stackarn, har gett oss sangen och sjalv sover han i en hangmatta. Han ar valdigt snall mot oss och hans lilla hus ar jattemysigt.

Idag har vi legat pa stranden och haft det helt underbart tills vi plotsligt insag att vara kroppar sved och var roda som kraftor. Da forstod vi att det var dags att ga hem. Resten av dagen har vi legat i sangen och bara gnallt over vara smartor. Dumma ar vi. Men vi lar av vara misstag, forhoppningsvis.

Sitter pa internetcafe nu och det ar ratt dyrt sa vi hinner inte skriva sa mycket mer. Skriver langre nasta gang! Onskar ni var har allihopa! Gemensam slakttraff i Pipa om nagra ar?

Sista inlagget av fas tva

Kara fina vanner och familj! Kan meddela att vi bada borjar fa en behaglig pepparkake-nyans till var hy nu. Det kanns skont och som att man hor hemma liiiite mer. Salvador har varit ett aventyr och vi kommer minnas det lange, men just nu kanns det anda skont att resan fortsatter. I morgon satter vi oss pa bussen som under sexton timmar ska fora oss norrut genom Brasilien, till var slutdestination Praia da Pipa. Vi har last och tittat pa bilder och nu langtar vi efter att komma bort fran storstan och in i lugnet och de lite tommare stranderna. Kommer bli helt underbart!

Vi har fatt en ofantlig massa flirtar de senaste dagarna! Kanske ar det for att varan hud inte ar avtandande genomskinligt vit langre? Folk visslar och gor pussljud och sager "oooh, nice leeegs" hit och dit och det kanns valdigt ovant och konstigt, men visst maste vi anda ta det som komplimanger?! Hittills ar det bara verbala tafsanden och inga fysiska, tack for det!

Hur som helst, tankte bara saga att vi ar osakra pa hur mycket tillgang vi kommer ha till dator nu den kommande tiden, sa om ni inte hor fran oss pa nagra dagar sa blir inte oroliga. Sa lange ni inte hor nagot kan ni ta for givet att allt ar bara bra. Det ar nar vi ringer i panik som det finns anledning att oroa sig, inte annars. Tank pa det, vara mammor. :)

Hoppas inte Sverige ar for kyligt och hardhant mot er alla, hoppas ni mar bra.

/Lotta och Anna