Forresten, idag lyckades jag boka biljetter till langfardsbussen till Joao Pessoa pa tisdag, utan att anvanda ett enda engelskt ord! Bade jag och Anna ar makta stolta over mig. Annu ett steg i min forvandling till tvattakta brasilianare. Bara solbrannan och stringbikinin kvar!
/Lotta
lördag 27 februari 2010
Uppdatering
Salvador ar vackert och verkar ha sa mycket historia att det inte hinns beratta over en livstid ens. Allt paminner mig om Afrika. Musiken, manniskorna, kladerna, skyltarna, stranderna. Kanske beror det pa att minst halva befolkningen har sitt ursprung i just Afrika. Nar man aker fran vart "hem" vid Itapua Beach mot stans centrum ar det bara strand och klarblatt hav, kilometer efter kilometer efter kilometer. Det ar fantastiskt vackert och jag och Anna maste nypa oss i armarna var och varannan minut. Idag var vi och besokte en fyr och ett museum om slavskepp och sadant hemskt. Sen tog vi varsin nyfunnen karlek, isglassen med smak av AKTA ananas, guava, lime, kokosnot eller apelsin. Det ar bara att valja och vraka och sedan NJUTA. Hittills ar kokos min favorit. Anna gillar ananas.
Nu pa kvallen har vi varit ute och akt i Pablo och Alex fina, vita stadsjeep och stannat pa ett matstalle for att prova acarajé. Det ar en dendeolja-friterad "macka" av bonor som man stoppar massa gronsaker och farska rakor i chilisas i. Sjukt gott! Sedan at vi dessert, açai, en frusen syrlig barsorbet fran amazonas som verkligen ar det godaste nagonsin och som ingen av oss fattar varfor det ej blivit exporterat till resten av varlden an. Formodligen bara en tidsfraga eftersom gudagavan verkligen ar som en drog, har man provat en gang maste man ata det minst en gang om dagen resten av sitt liv.
Vi ville forst inte erkanna det, men Pablo och Alex ar verkligen EXAKT som man tanker sig ett par bogar i 25 till 30-arsaldern. De har en liten pinscher-hund, de har exakt likadana Puma-handvaskor i lader, de anvander sig av unika handrorelser med lillfingrar och ovanligt snartiga handleder, de anvander sig av uttryck sasom "Oh my gooood!" och "Hiiii Giirrrls!". OCH de gillar eurotechno och house och remixer av de senaste mainstream-hitsen (idag i bilen kom plotsligt "Boten Anna" upp i bilstereon. Pa svenska! Dom om var forvaning!). Tydligen ar Basshunter en av deras favoriter... Vi som kopt en Hello Saferide-skiva som vi tankt ge at dem som Sverige-souvenir. Far nog glomma den idén...
Vattnet har av outgrundlig anledning varit avstangt hela kvallen men sa fort vi far tillbaka det ska vi ta oss en dusch och sedan bege oss ut for att utforska Salvadors utbud av gayklubbar! Blir nog intressant!
Puss och kram!
Lotta
Nu pa kvallen har vi varit ute och akt i Pablo och Alex fina, vita stadsjeep och stannat pa ett matstalle for att prova acarajé. Det ar en dendeolja-friterad "macka" av bonor som man stoppar massa gronsaker och farska rakor i chilisas i. Sjukt gott! Sedan at vi dessert, açai, en frusen syrlig barsorbet fran amazonas som verkligen ar det godaste nagonsin och som ingen av oss fattar varfor det ej blivit exporterat till resten av varlden an. Formodligen bara en tidsfraga eftersom gudagavan verkligen ar som en drog, har man provat en gang maste man ata det minst en gang om dagen resten av sitt liv.
Vi ville forst inte erkanna det, men Pablo och Alex ar verkligen EXAKT som man tanker sig ett par bogar i 25 till 30-arsaldern. De har en liten pinscher-hund, de har exakt likadana Puma-handvaskor i lader, de anvander sig av unika handrorelser med lillfingrar och ovanligt snartiga handleder, de anvander sig av uttryck sasom "Oh my gooood!" och "Hiiii Giirrrls!". OCH de gillar eurotechno och house och remixer av de senaste mainstream-hitsen (idag i bilen kom plotsligt "Boten Anna" upp i bilstereon. Pa svenska! Dom om var forvaning!). Tydligen ar Basshunter en av deras favoriter... Vi som kopt en Hello Saferide-skiva som vi tankt ge at dem som Sverige-souvenir. Far nog glomma den idén...
Vattnet har av outgrundlig anledning varit avstangt hela kvallen men sa fort vi far tillbaka det ska vi ta oss en dusch och sedan bege oss ut for att utforska Salvadors utbud av gayklubbar! Blir nog intressant!
Puss och kram!
Lotta
onsdag 24 februari 2010
Fas tva - Salvador!
Antligen Salvador! Vart andra mal pa resan. I morse lamnade vi med sorg i hjartat vart hem i Rio, som verkligen blivit just ett hem. Marcio gav oss skaggiga kindpussar och sa att "you are forever hosted in my heart". Snalla, fina Marcio, han kommer vara saknad.
Vi begav oss per fot och per taxi och per buss till flygplatsen utanfor stan for att checka in oss pa flyget till Salvador. Har marktes verkligen hur svenska vi ar for nar vi satte oss vid gaten tva timmar innan boarding var vi helt ensamma i hela vantsalen, i stort sett. Enda undantagen var en ung tjej langst fram vid gaten (formodligen tidspessimist som oss) samt en smatt overviktig vakt som spionerade pa oss medan han gick fram och tillbaka bakom den glasvagg vi satt precis framfor. Forsta gangen han gick forbi log han bara, sen blev det varre och varre. Andra gangen; tummen upp, tredje gangen; en vinkning. Fjarde gangen han gick forbi stannade han precis framfor oss bakom glasvaggen och mimade stort "VERY BEAUTIFUL. I LOVE IT. I WANT TO MARRY YOU." Det sista ar vi inte helt sakra pa, men det kan ha varit just de orden. Hur som helst hade han till slut en valdigt sliskig blick och vad som borjat som en kul grej blev plostligt lite creepy. Som tur var skulle vi boarda precis da sa vi slapp mota honom utan glasvagg emellan. Skont!
Vi har i alla fall kommit fram till var andra host nu, Pablo i Salvador. Hans pojkvan bor ocksa har men ar for tillfallet i en annan stad for att jobba. Tillsammans har de en hund, Dee, som ar jordens piggaste, galnaste, mest besatta varelse. Hon springer fram och tillbaka och vill slicka i mina oron och jucka med Annas arm. Det ar underhallande. Hittills kanns det jattebra har ocksa och for tillfallet star Pablo i koket och lagar nagon brasiliansk kottratt at oss, spannande! I morgon ska vi utforska staden, det blir nog ett aventyr i sig.
Kram pa er alla!
Anna och Lotta
Vi begav oss per fot och per taxi och per buss till flygplatsen utanfor stan for att checka in oss pa flyget till Salvador. Har marktes verkligen hur svenska vi ar for nar vi satte oss vid gaten tva timmar innan boarding var vi helt ensamma i hela vantsalen, i stort sett. Enda undantagen var en ung tjej langst fram vid gaten (formodligen tidspessimist som oss) samt en smatt overviktig vakt som spionerade pa oss medan han gick fram och tillbaka bakom den glasvagg vi satt precis framfor. Forsta gangen han gick forbi log han bara, sen blev det varre och varre. Andra gangen; tummen upp, tredje gangen; en vinkning. Fjarde gangen han gick forbi stannade han precis framfor oss bakom glasvaggen och mimade stort "VERY BEAUTIFUL. I LOVE IT. I WANT TO MARRY YOU." Det sista ar vi inte helt sakra pa, men det kan ha varit just de orden. Hur som helst hade han till slut en valdigt sliskig blick och vad som borjat som en kul grej blev plostligt lite creepy. Som tur var skulle vi boarda precis da sa vi slapp mota honom utan glasvagg emellan. Skont!
Vi har i alla fall kommit fram till var andra host nu, Pablo i Salvador. Hans pojkvan bor ocksa har men ar for tillfallet i en annan stad for att jobba. Tillsammans har de en hund, Dee, som ar jordens piggaste, galnaste, mest besatta varelse. Hon springer fram och tillbaka och vill slicka i mina oron och jucka med Annas arm. Det ar underhallande. Hittills kanns det jattebra har ocksa och for tillfallet star Pablo i koket och lagar nagon brasiliansk kottratt at oss, spannande! I morgon ska vi utforska staden, det blir nog ett aventyr i sig.
Kram pa er alla!
Anna och Lotta
Kulturkrockar?
Vi kanner oss som Lotta Nilsson har ibland, det vill saga att vi alltid lyckas raka ut for de markligaste situationerna med de markligaste manniskorna.
Exempel ett:
Vi ar pa en buss. Det ar helt fullknokat och vi har haft tur for vi har lyckats hitta varsitt sate for den dryga timmen det tar att komma hem. Bussen stannar vid en hallplats och slapper pa en massa folk, varav en brasiliansk tant i 50-arsaldern. Hon har mycket packning med sig, och maste stressa for att hinna innan dorrarna stangs. Hon har en bekymrad rynka i pannan nar hon bokar med sina vaskor, men sa plostligt far hon syn pa mig och lyser upp! Hon tar ett stort steg fram och rabblar sen fram en lang mening pa portugisiska som jag gissar betyder ungefar "Hej! Ursakta att jag besvarar men skulle du kunna halla min majskolv ett ogonblick?", for i nasta sekund sitter jag med en rykande nykokt bit majs i hogerhanden. Jag haller den hogt over huvudet eftersom den annars riskerar att smutsas ner av den svettiga bussgrannen framfor mig. Efter ungefar fem minuter har tanten betalat till konduktoren, bokat klart med sina vaskor och tar tillbaka majskolven med ett glittrande "Obrigada!". Fortfarande sitter jag och Anna och funderar pa hur konstigt det skulle varit om samma sak hant i Sverige.
Exempel tva:
Vi sitter pa en av laktarna pa gigantiska Sambodromo, arenan dar alla karnevalsparader halls. Det ar fullt os med massa musik och vackra folksamlingar som dansar forbi. Bredvid oss sitter ett gang overforfriskade overentusiastiska brasilianare och skralar hogre an alla andra. En av dem, den enda i ganget av manligt kon samt med tandstallning fastan i 30-arsaldern, har redan forsokt stota pa oss genom att jucka sitt svettiga skrev mot oss och dra fram repliker som "You - very beautiful. You - very beautiful eyes". Plotsligt drar mannen i fraga fram en liten flaska med gult innehall och blir om mojligt annu mer overentusiastisk. Genast borjar vara varningsklockor klamta och det forsta jag tanker (konstigt nog) ar att "det kanske ar rohypnol i flytande form!". Langre an sa hinner jag inte tanka. Inom loppet av ungefar tva sekunder har den svettiga tandstallningsprydda mannen dragit korken av flaskan och sprutar nu pa oss - inte ett eller tva sprut, utan cirka tio pa oss var. Vi forstar absolut ingenting och det syns nog for bade han och hans kvinnliga vaninnor gestikulerar med flaskan mot nasan att det ar en jattegod parfym! Och parfym ar det sannerligen, det kan vi kanna nu nar vi blivit drankta i det. Dock inte sarskilt valdoftande utan en mer sliskig, billig, sot odor. Vi ler och gor tummen upp och dissar sedan vara nyfunna vanner.
Ni ser. Det hander konstiga saker. Men vi tackar och tar emot. Det ar saker som dessa som kommer vara roliga att beratta nar vi kommer hem.
Puss pa er alla fina.
/Lotta
Exempel ett:
Vi ar pa en buss. Det ar helt fullknokat och vi har haft tur for vi har lyckats hitta varsitt sate for den dryga timmen det tar att komma hem. Bussen stannar vid en hallplats och slapper pa en massa folk, varav en brasiliansk tant i 50-arsaldern. Hon har mycket packning med sig, och maste stressa for att hinna innan dorrarna stangs. Hon har en bekymrad rynka i pannan nar hon bokar med sina vaskor, men sa plostligt far hon syn pa mig och lyser upp! Hon tar ett stort steg fram och rabblar sen fram en lang mening pa portugisiska som jag gissar betyder ungefar "Hej! Ursakta att jag besvarar men skulle du kunna halla min majskolv ett ogonblick?", for i nasta sekund sitter jag med en rykande nykokt bit majs i hogerhanden. Jag haller den hogt over huvudet eftersom den annars riskerar att smutsas ner av den svettiga bussgrannen framfor mig. Efter ungefar fem minuter har tanten betalat till konduktoren, bokat klart med sina vaskor och tar tillbaka majskolven med ett glittrande "Obrigada!". Fortfarande sitter jag och Anna och funderar pa hur konstigt det skulle varit om samma sak hant i Sverige.
Exempel tva:
Vi sitter pa en av laktarna pa gigantiska Sambodromo, arenan dar alla karnevalsparader halls. Det ar fullt os med massa musik och vackra folksamlingar som dansar forbi. Bredvid oss sitter ett gang overforfriskade overentusiastiska brasilianare och skralar hogre an alla andra. En av dem, den enda i ganget av manligt kon samt med tandstallning fastan i 30-arsaldern, har redan forsokt stota pa oss genom att jucka sitt svettiga skrev mot oss och dra fram repliker som "You - very beautiful. You - very beautiful eyes". Plotsligt drar mannen i fraga fram en liten flaska med gult innehall och blir om mojligt annu mer overentusiastisk. Genast borjar vara varningsklockor klamta och det forsta jag tanker (konstigt nog) ar att "det kanske ar rohypnol i flytande form!". Langre an sa hinner jag inte tanka. Inom loppet av ungefar tva sekunder har den svettiga tandstallningsprydda mannen dragit korken av flaskan och sprutar nu pa oss - inte ett eller tva sprut, utan cirka tio pa oss var. Vi forstar absolut ingenting och det syns nog for bade han och hans kvinnliga vaninnor gestikulerar med flaskan mot nasan att det ar en jattegod parfym! Och parfym ar det sannerligen, det kan vi kanna nu nar vi blivit drankta i det. Dock inte sarskilt valdoftande utan en mer sliskig, billig, sot odor. Vi ler och gor tummen upp och dissar sedan vara nyfunna vanner.
Ni ser. Det hander konstiga saker. Men vi tackar och tar emot. Det ar saker som dessa som kommer vara roliga att beratta nar vi kommer hem.
Puss pa er alla fina.
/Lotta
lördag 20 februari 2010
Tack!
Tack for alla fina kommentarer vi far! Det ar jatteroligt att veta att ni dar hemma laser bloggen. Kanns nastan som hela stora tjocka slakten foljer den ibland!
Om vi kunde sa skulle vi lagga upp fler bilder och filmer, tyvarr ar den dator vi sitter vid ganska seg. Bara att lagga upp en bild tar valdigt lang tid, trakigt nog. Forhoppningsvis blir det battre senare nar vi aker vidare!
Tanker pa er och saknar er! Kram.
/Anna
Om vi kunde sa skulle vi lagga upp fler bilder och filmer, tyvarr ar den dator vi sitter vid ganska seg. Bara att lagga upp en bild tar valdigt lang tid, trakigt nog. Forhoppningsvis blir det battre senare nar vi aker vidare!
Tanker pa er och saknar er! Kram.
/Anna
fredag 19 februari 2010
I'm not crazy, but...
En liten snapshot fran forra lordagskvallen pa karnevalsarenan Sambodromo:
En av sambaskolorna har just passerat, Jag och Lotta star langst ner vid laktarens staket for att fa en narmare titt pa de otroligt fantasifulla kostymerna. En ung brasiliansk tjej kommer fram till oss och en nagot ovantad konversation tar form.
- Hey girls! (Den brasilianska tjejen.)
- Hello! (Vi.)
- I'm not crazy... but I like to take pictures with people from other countries.
- Okay?
- Could I maybe take a picture with you?
- Ehm, yes?
- Okay, thank you!
Den har tjejen ville alltsa bara ta ett kort dar hon posade tillsammans med oss. Aldrig nagonsin tidigare har vi kannt oss sa vita och bleka...
En av sambaskolorna har just passerat, Jag och Lotta star langst ner vid laktarens staket for att fa en narmare titt pa de otroligt fantasifulla kostymerna. En ung brasiliansk tjej kommer fram till oss och en nagot ovantad konversation tar form.
- Hey girls! (Den brasilianska tjejen.)
- Hello! (Vi.)
- I'm not crazy... but I like to take pictures with people from other countries.
- Okay?
- Could I maybe take a picture with you?
- Ehm, yes?
- Okay, thank you!
Den har tjejen ville alltsa bara ta ett kort dar hon posade tillsammans med oss. Aldrig nagonsin tidigare har vi kannt oss sa vita och bleka...
Lotta hjarta Rio
Vi har haft ett par lite sloare dagar nu, eftersom Anna varit smatt forkyld och lite trott. Dock orkade vi aka till Maracana-stadion i onsdags, en STOR fotbollsarena dar alla Rio-lag spelar titt som tatt. Vi sag en semifinalmatch mellan favoriterna Flamengo och underdogsen Botafogo som slutade 1-2. Laktarna har plats for ungefar 80.000 men vi hade "bara" sallskap av cirka 50.000. Haftigt var det! Otroligt mycket folk som sjunger tusen olika ramsor och appladerar i olika takter. Fyrverkerier pa laktarna och flaggor och plakat och allt mojligt. Mycket kanslor bland fansen ocksa. En kille snett framfor oss la sig rakt ner mellan de fullsatta stolarna och sprattlade vilt i luften nar Flamengo gjorde sitt forsta mal. Underhallande! Fast jag inte ar ett stort fotbollsfan kunde jag inte lata bli att dras med i matchen. Det var valdigt spannande! Jag vet inte om du vet vem Adriano ar, Niklas, men han vinkade i alla fall at vart hall. Avundsjuk?
Man tanker mycket pa kontraster nar man reser runt har. Jag jamfor allt med Indien. Dar var jag en alien hur valsittande min sari an var. Har i Brasilien kanner jag mig sa hemma! Folk tittar inte konstigt pa en, och man kan kla sig exakt hur man vill. Och man maste inte respektera massa konstiga hierarkier, for de finns inte. Nar jag reste i Indien kande jag hela tiden att vi maste vara fran olika planeter, vi svenskar och de. Har kanns det tvartom, som att vi verkligen verkligen ar precis likadana. Vi far alla skavsar, vi skrattar alla at "Big bang theory", vi gillar alla The Smiths, vi har alla den dar reklamen pa tv dar Pernilla Wahlgren/annan brasiliansk b-kandis overtalar sin mamma pa telefon att hon borde anvanda just den har harfargen for att den tacker graa har sa bra. Vi gor alla exakt samma gest nar vart lag gor stolpe ut i den sista minuten (bada handerna snabbt mot pannan och huvudet). Vi ar alla lika, helt enkelt! Sa kanner jag starkt efter denna forsta vecka.
/Lotta
Man tanker mycket pa kontraster nar man reser runt har. Jag jamfor allt med Indien. Dar var jag en alien hur valsittande min sari an var. Har i Brasilien kanner jag mig sa hemma! Folk tittar inte konstigt pa en, och man kan kla sig exakt hur man vill. Och man maste inte respektera massa konstiga hierarkier, for de finns inte. Nar jag reste i Indien kande jag hela tiden att vi maste vara fran olika planeter, vi svenskar och de. Har kanns det tvartom, som att vi verkligen verkligen ar precis likadana. Vi far alla skavsar, vi skrattar alla at "Big bang theory", vi gillar alla The Smiths, vi har alla den dar reklamen pa tv dar Pernilla Wahlgren/annan brasiliansk b-kandis overtalar sin mamma pa telefon att hon borde anvanda just den har harfargen for att den tacker graa har sa bra. Vi gor alla exakt samma gest nar vart lag gor stolpe ut i den sista minuten (bada handerna snabbt mot pannan och huvudet). Vi ar alla lika, helt enkelt! Sa kanner jag starkt efter denna forsta vecka.
/Lotta
onsdag 17 februari 2010
Sockertoppen
I mandags var vi upp pa Sockertoppen, ett 396 meter hogt berg som ar ett av Rios mest beromda turistattraktioner. Var über-snalla couchsurfinghost Marcio erbjod sig att folja med oss trots att han redan varit upp 7 (!)ganger tidigare.
For att ta sig upp pa toppen sa maste man aka linbana tva ganger, forst till ett lite mindre berg strax bredvid och sedan vidare upp till sjalva Sockertoppen. Bara det var valdigt haftigt, det gick sa fort att det hann sla lock for oronen. Val dar uppe sa tappade bade jag och Lotta hakan litegranna, utsikten var sa himla obeskrivligt vacker. Vi kunde se ut over hela Rio - strander, hoghus, favelas, Kristusstatyn, havet, allt! Marcio, vis av erfarenhet, hade ocksa tajmat in det sa att vi fick se solnedgangen dar uppifran. Sakta, sakta gick den ned bakom berg strax bredvid Kristusstatyn och precis nar den forsvann sa borjde alla runtomkring oss att appladera. Bade jag och Lotta stod dar med tarar i ogonen och kande oss en aning fralsta. Det var sa magiskt pa nagot satt, att se manniskan visa uppskattning for nagot sa naturligt som en solnedgang bara for att det var sa vackert.
For att ta sig upp pa toppen sa maste man aka linbana tva ganger, forst till ett lite mindre berg strax bredvid och sedan vidare upp till sjalva Sockertoppen. Bara det var valdigt haftigt, det gick sa fort att det hann sla lock for oronen. Val dar uppe sa tappade bade jag och Lotta hakan litegranna, utsikten var sa himla obeskrivligt vacker. Vi kunde se ut over hela Rio - strander, hoghus, favelas, Kristusstatyn, havet, allt! Marcio, vis av erfarenhet, hade ocksa tajmat in det sa att vi fick se solnedgangen dar uppifran. Sakta, sakta gick den ned bakom berg strax bredvid Kristusstatyn och precis nar den forsvann sa borjde alla runtomkring oss att appladera. Bade jag och Lotta stod dar med tarar i ogonen och kande oss en aning fralsta. Det var sa magiskt pa nagot satt, att se manniskan visa uppskattning for nagot sa naturligt som en solnedgang bara for att det var sa vackert.
tisdag 16 februari 2010
Blind leading the blind
Det ar 42 grader ute idag. Fyrtiotva! Skrammande varmt men jag alskar det anda! Hellre detta an minus 10, utan minsta tvekan! Anna tycker nog det ar lite jobbigare, men vi overlever och mer dartill! Idag hade vi varsta planen utstakad, vi skulle ta oss till ett kulturmuseum som alla rekommenderat samt hitta till nagon form av sparvagn/tagbana som tydligen skulle vara valdigt mysig. Vi drog med oss vara fellow couchsurfing-vanner fran England, Tom och Jana, och jag hade till och med tagit med en lapp med gatunamn for att vi skulle hitta. Det funkade sadar... Varmen var som sagt energikravande och nar vi fortfarande inte hittat det jakla museet efter en timme borjade vi trottna. Men da! Mitt framfor oss! Dar var det! Dock stangt... Sa vi fick snallt vandra vidare for att hitta sparvagnsstationen i stallet. Det gick ocksa sadar. Vi var helt lost, trots mina briljanta anteckningar. Till slut stotte vi pa en gammal tant utan tander som mumlade nagot om "Santa Theresa", vilket ju var platsen vi letade efter. Sa nagon av oss utbrast "Vad snallt! Hon tanker visa oss vagen!". Sa vi foljde efter den portugisisk-talande tanten som gang pa gang pekade at olika hall och vi bara "yes, yes". Hon sag bara mer och mer forvirrad ut, stackarn, och efter mycket om och men och gaende i cirklar over torget insag vi att tanten nog fragat OSS om vagen fran borjan, inte velat visa oss. Sa vi tog generat farval av var nyfunna van. Sparvagnshelvetet hittade vi aldrig, och det hela slutade med att vi tog bussen hem. FAIL.
Nu ar vi hemma och ska strax bli bjudna pa pannkakor av engelsmannen, eftersom det tydligen ar "pancake day" hos dem idag. Trevligt! Anna ar som vanligt frustrerande seg, men jag ska tjata pa henne lite till sa att ni snart far se ett inlagg av henne. Kanske kan hon prata om var fantastiska utlykt till Sockertoppen da! Allt ar for ovrigt bra och vi njuter som bara den! Hoppas allt ar okej dar hemma. Tanker pa er.
Nu ar vi hemma och ska strax bli bjudna pa pannkakor av engelsmannen, eftersom det tydligen ar "pancake day" hos dem idag. Trevligt! Anna ar som vanligt frustrerande seg, men jag ska tjata pa henne lite till sa att ni snart far se ett inlagg av henne. Kanske kan hon prata om var fantastiska utlykt till Sockertoppen da! Allt ar for ovrigt bra och vi njuter som bara den! Hoppas allt ar okej dar hemma. Tanker pa er.
söndag 14 februari 2010
Sondag
Herregud. Vi var och sag karnevalen igar. Vilket party! Sa mycket farger! Sa mycket fjadrar! Sa mycket fantastisk sambamusik! Det var verkligen en fest for ogat, det var det. Dock hande det varsta tankbara, batterierna pa var kamera dog... Kan ni forsta vilken partypooper? Sa vi bestamde ganska snabbt att vi maste forsoka aka igen nasta lordag, nar de vinnande sambaskolorna har sin parad. Och da ska kameran vara fulladdad plus extra batterier. Karnevalen igar skulle halla pa till halv sju pa morgonen men vid halv fyra var vi helt slut och akte hem, lyckliga och trotta.
Vi upplever gang pa gang ett markligt, och for mig frustrerande, fenomen. Det gar till sahar varje gang: jag och Anna ar ute pa stan/pa klubb/nagon annanstans, minding our own business. Sa plotsligt kommer det fram nagon sot, blyg ung man, och vander sig genast till Anna for att presentera sig. Vad ar detta?! Och varfor vander sig ingen till mig?! Nu senast idag skulle jag bestalla acai (godaste bardrycken nagonsin) och gick darfor in pa ett juice-stand medan Anna vantade utanfor. Inom loppet av en tio sekunder hor jag en rost som sager "Hello! I'm blablabla. This is my friend. Where are you from?", och jag forstar genast att det ar min flickvan som ar i rampljuset aterigen. Jag hor dem sta dar och konversera medan jag bestaller, sen gar jag ut till dem, och typ sa fort de ser mig sa sager dem "Well, it was nice meeting you! Bye!". Vad ar det for fel pa mig?! Varfor vill ingen prata med mig?! Bitter.
/Lotta
Vi upplever gang pa gang ett markligt, och for mig frustrerande, fenomen. Det gar till sahar varje gang: jag och Anna ar ute pa stan/pa klubb/nagon annanstans, minding our own business. Sa plotsligt kommer det fram nagon sot, blyg ung man, och vander sig genast till Anna for att presentera sig. Vad ar detta?! Och varfor vander sig ingen till mig?! Nu senast idag skulle jag bestalla acai (godaste bardrycken nagonsin) och gick darfor in pa ett juice-stand medan Anna vantade utanfor. Inom loppet av en tio sekunder hor jag en rost som sager "Hello! I'm blablabla. This is my friend. Where are you from?", och jag forstar genast att det ar min flickvan som ar i rampljuset aterigen. Jag hor dem sta dar och konversera medan jag bestaller, sen gar jag ut till dem, och typ sa fort de ser mig sa sager dem "Well, it was nice meeting you! Bye!". Vad ar det for fel pa mig?! Varfor vill ingen prata med mig?! Bitter.
/Lotta
fredag 12 februari 2010
Bom Dia!
Nu ar vi har i Rio! Det ar helt galet varmt och man ser inte folk pa gatorna forran efter solnedgangen. Vi bor hos var couchsurfing-van Marcio, som ar typ Jesus personifierad. Snallaste, mest osjalviska och generosa manniskan vi nagonsin traffat. Vi har fatt det enda rummet i hans lagenhet som har air conditioner, for att han tycker sa synd om oss stackars svenskor som ar vana vid minus femton och nu har plus trettiofem. Nar vi kom hade han baddat i ordning var sang, bara en sadan sak liksom! Sjalv sover han pa soffan, stackarn.
Resan hit gick forvanansvart bra, inga missoden what so ever. Forutom att vi gick lite vilse ibland pa de gigantiska flygplatserna i Frankfurt, Sao Paulo och Rio de Janeiro. Nar vi kom till Rio sa akte vi buss genom staden for att komma till Marcios lagenhet, det var helt galet mycket saker att titta pa. Busschaufforen ropade ut busshallplatserna vi akte forbi, och nar han ropade ut "Copacabana beach!" sa satt bade jag och Lotta och nop oss i armen typ. Sa underbart att vara har.
Igar kvall foljde vi med pa nagot som kallades "Couchsurfing meeting". Vi tankte oss kanske ett rum dar alla sitter i ring och pratar om sina planer men nar vi kom dit var det en regelratt fest med ol och caipirinhas. Det var grymt roligt och vi traffade manga intressanta manniskor, daribland en pratglad australiensare som berattade om sina raggningstekniker pa ''korkade amerikanskor".
Nu ska vi ga ut och se oss om lite, kopa sa mycket flaskvatten vi kan bara och ta ett premiardopp i havet!
Resan hit gick forvanansvart bra, inga missoden what so ever. Forutom att vi gick lite vilse ibland pa de gigantiska flygplatserna i Frankfurt, Sao Paulo och Rio de Janeiro. Nar vi kom till Rio sa akte vi buss genom staden for att komma till Marcios lagenhet, det var helt galet mycket saker att titta pa. Busschaufforen ropade ut busshallplatserna vi akte forbi, och nar han ropade ut "Copacabana beach!" sa satt bade jag och Lotta och nop oss i armen typ. Sa underbart att vara har.
Igar kvall foljde vi med pa nagot som kallades "Couchsurfing meeting". Vi tankte oss kanske ett rum dar alla sitter i ring och pratar om sina planer men nar vi kom dit var det en regelratt fest med ol och caipirinhas. Det var grymt roligt och vi traffade manga intressanta manniskor, daribland en pratglad australiensare som berattade om sina raggningstekniker pa ''korkade amerikanskor".
Nu ska vi ga ut och se oss om lite, kopa sa mycket flaskvatten vi kan bara och ta ett premiardopp i havet!
onsdag 10 februari 2010
Äntligen pa väg
Nu är vi i Frankfurt. Gigantisk flygplats som mest liknar en labyrint. Spenderade en halvtimme bara med att titta pa kartan, men nu har vi äntligen checkat in hos ett par solbrända brasilianare.
Finns ett underhallande gäng japaner här som vi ser titt som tätt. De bestar av ca 50 glada ungdomar som alla följer en människa som haller en skylt med Eiffeltornet samt ett hjärta pa.
Finns ett underhallande gäng japaner här som vi ser titt som tätt. De bestar av ca 50 glada ungdomar som alla följer en människa som haller en skylt med Eiffeltornet samt ett hjärta pa.
tisdag 9 februari 2010
In-flight entertainment
Jag och Lotta har funderat en hel del över vilken sorts in-flight entertainment vi kommer ha tillhanda på långflyget över Atlanten. Kommer där finnas filmskärmar i sätena? Tv-spel? Spänningen är olidlig, kort sagt.
Men förhoppningsvis får vi se bättre filmer än vad de här passagerarna fick:
In-flight movie fail, minst sagt.
/Anna
Men förhoppningsvis får vi se bättre filmer än vad de här passagerarna fick:
In-flight movie fail, minst sagt.
/Anna
söndag 7 februari 2010
Packa lätt - piece of cake
För första gången i mitt liv har jag lyckats packa relativt lätt. Så himla stolt! 10 kg landade vågen på. För två och en halv månads resande. Förvånansvärt lite för att vara jag, chockerande lite skulle jag nästan våga påstå.
Min festivalpackning brukar vara abnorm. Du, jag överdriver inte. Storsjöyran -08 höll på att bli min död. Bara tanken på den korta promenaden mellan tågstationen och campingen ger mig fortfarande forsande svett, livshat och begynnande puckelrygg.
Men den här gången har jag lyckats restraina mig själv. (Och därmed låtsas vi alltså inte om det faktum att tio olika toppar ligger i min ryggsäck as we speak...)
Min festivalpackning brukar vara abnorm. Du, jag överdriver inte. Storsjöyran -08 höll på att bli min död. Bara tanken på den korta promenaden mellan tågstationen och campingen ger mig fortfarande forsande svett, livshat och begynnande puckelrygg.
Men den här gången har jag lyckats restraina mig själv. (Och därmed låtsas vi alltså inte om det faktum att tio olika toppar ligger i min ryggsäck as we speak...)
/Anna
lördag 6 februari 2010
Snart, snart, snart
Det är fyra dagar kvar nu. FYRA. Vi vet ännu inte så mycket om vad som kommer hända, eller vad vi kommer göra. Det enda man kan veta med säkerhet nu är att det kommer bli ett äventyr. Både läskigt och sjukt intriguing! Jag har tre tankar och mål inför den här resan:
Ett: att jag ska vara överdrivet open-minded mot allt. Inte fördöma någon eller något, inte tro mig ha alla svaren.
Två: att jag ska leva under mitt nyfunna ledord tillika nyårslöfte; "VÅGA!" så ofta det bara går. Är det något jag tvekar inför, så ska jag bara tänka "VÅGA!". Så länge det inte handlar om något direkt livsfarligt eller dumdristigt, självfallet.
Tre: att jag ska försöka vara glad (det vill säga äta vid regelbundna tider så att jag inte blir sådär blodsockersur som jag så ofta blir).
Kan jag bara hålla dessa tre tankar vid liv, så tror jag det kommer bli skitkul helt automatiskt, det här. I morgon ska jag tveka lite till om packningen, och sedan slutligen packa lite till. Jag googlade "excited" för att få fram en bild som visade min sinnesstämning. Och hittade den här. Jag tycker att den förmedlar min glädje.
Ett: att jag ska vara överdrivet open-minded mot allt. Inte fördöma någon eller något, inte tro mig ha alla svaren.
Två: att jag ska leva under mitt nyfunna ledord tillika nyårslöfte; "VÅGA!" så ofta det bara går. Är det något jag tvekar inför, så ska jag bara tänka "VÅGA!". Så länge det inte handlar om något direkt livsfarligt eller dumdristigt, självfallet.
Tre: att jag ska försöka vara glad (det vill säga äta vid regelbundna tider så att jag inte blir sådär blodsockersur som jag så ofta blir).
Kan jag bara hålla dessa tre tankar vid liv, så tror jag det kommer bli skitkul helt automatiskt, det här. I morgon ska jag tveka lite till om packningen, och sedan slutligen packa lite till. Jag googlade "excited" för att få fram en bild som visade min sinnesstämning. Och hittade den här. Jag tycker att den förmedlar min glädje.
/Lotta
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
