Sondag

Herregud. Vi var och sag karnevalen igar. Vilket party! Sa mycket farger! Sa mycket fjadrar! Sa mycket fantastisk sambamusik! Det var verkligen en fest for ogat, det var det. Dock hande det varsta tankbara, batterierna pa var kamera dog... Kan ni forsta vilken partypooper? Sa vi bestamde ganska snabbt att vi maste forsoka aka igen nasta lordag, nar de vinnande sambaskolorna har sin parad. Och da ska kameran vara fulladdad plus extra batterier. Karnevalen igar skulle halla pa till halv sju pa morgonen men vid halv fyra var vi helt slut och akte hem, lyckliga och trotta.

Vi upplever gang pa gang ett markligt, och for mig frustrerande, fenomen. Det gar till sahar varje gang: jag och Anna ar ute pa stan/pa klubb/nagon annanstans, minding our own business. Sa plotsligt kommer det fram nagon sot, blyg ung man, och vander sig genast till Anna for att presentera sig. Vad ar detta?! Och varfor vander sig ingen till mig?! Nu senast idag skulle jag bestalla acai (godaste bardrycken nagonsin) och gick darfor in pa ett juice-stand medan Anna vantade utanfor. Inom loppet av en tio sekunder hor jag en rost som sager "Hello! I'm blablabla. This is my friend. Where are you from?", och jag forstar genast att det ar min flickvan som ar i rampljuset aterigen. Jag hor dem sta dar och konversera medan jag bestaller, sen gar jag ut till dem, och typ sa fort de ser mig sa sager dem "Well, it was nice meeting you! Bye!". Vad ar det for fel pa mig?! Varfor vill ingen prata med mig?! Bitter.

/Lotta