Kulturkrockar?

Vi kanner oss som Lotta Nilsson har ibland, det vill saga att vi alltid lyckas raka ut for de markligaste situationerna med de markligaste manniskorna.

Exempel ett:
Vi ar pa en buss. Det ar helt fullknokat och vi har haft tur for vi har lyckats hitta varsitt sate for den dryga timmen det tar att komma hem. Bussen stannar vid en hallplats och slapper pa en massa folk, varav en brasiliansk tant i 50-arsaldern. Hon har mycket packning med sig, och maste stressa for att hinna innan dorrarna stangs. Hon har en bekymrad rynka i pannan nar hon bokar med sina vaskor, men sa plostligt far hon syn pa mig och lyser upp! Hon tar ett stort steg fram och rabblar sen fram en lang mening pa portugisiska som jag gissar betyder ungefar "Hej! Ursakta att jag besvarar men skulle du kunna halla min majskolv ett ogonblick?", for i nasta sekund sitter jag med en rykande nykokt bit majs i hogerhanden. Jag haller den hogt over huvudet eftersom den annars riskerar att smutsas ner av den svettiga bussgrannen framfor mig. Efter ungefar fem minuter har tanten betalat till konduktoren, bokat klart med sina vaskor och tar tillbaka majskolven med ett glittrande "Obrigada!". Fortfarande sitter jag och Anna och funderar pa hur konstigt det skulle varit om samma sak hant i Sverige.

Exempel tva:
Vi sitter pa en av laktarna pa gigantiska Sambodromo, arenan dar alla karnevalsparader halls. Det ar fullt os med massa musik och vackra folksamlingar som dansar forbi. Bredvid oss sitter ett gang overforfriskade overentusiastiska brasilianare och skralar hogre an alla andra. En av dem, den enda i ganget av manligt kon samt med tandstallning fastan i 30-arsaldern, har redan forsokt stota pa oss genom att jucka sitt svettiga skrev mot oss och dra fram repliker som "You -  very beautiful. You - very beautiful eyes". Plotsligt drar mannen i fraga fram en liten flaska med gult innehall och blir om mojligt annu mer overentusiastisk. Genast borjar vara varningsklockor klamta och det forsta jag tanker (konstigt nog) ar att "det kanske ar rohypnol i flytande form!". Langre an sa hinner jag inte tanka. Inom loppet av ungefar tva sekunder har den svettiga tandstallningsprydda mannen dragit korken av flaskan och sprutar nu pa oss - inte ett eller tva sprut, utan cirka tio pa oss var. Vi forstar absolut ingenting och det syns nog for bade han och hans kvinnliga vaninnor gestikulerar med flaskan mot nasan att det ar en jattegod parfym! Och parfym ar det sannerligen, det kan vi kanna nu nar vi blivit drankta i det. Dock inte sarskilt valdoftande utan en mer sliskig, billig, sot odor. Vi ler och gor tummen upp och dissar sedan vara nyfunna vanner.

Ni ser. Det hander konstiga saker. Men vi tackar och tar emot. Det ar saker som dessa som kommer vara roliga att beratta nar vi kommer hem.

Puss pa er alla fina.
/Lotta