Fas tva - Salvador!

Antligen Salvador! Vart andra mal pa resan. I morse lamnade vi med sorg i hjartat vart hem i Rio, som verkligen blivit just ett hem. Marcio gav oss skaggiga kindpussar och sa att "you are forever hosted in my heart". Snalla, fina Marcio, han kommer vara saknad.

Vi begav oss per fot och per taxi och per buss till flygplatsen utanfor stan for att checka in oss pa flyget till Salvador. Har marktes verkligen hur svenska vi ar for nar vi satte oss vid gaten tva timmar innan boarding var vi helt ensamma i hela vantsalen, i stort sett. Enda undantagen var en ung tjej langst fram vid gaten (formodligen tidspessimist som oss) samt en smatt overviktig vakt som spionerade pa oss medan han gick fram och tillbaka bakom den glasvagg vi satt precis framfor. Forsta gangen han gick forbi log han bara, sen blev det varre och varre. Andra gangen; tummen upp, tredje gangen; en vinkning. Fjarde gangen han gick forbi stannade han precis framfor oss bakom glasvaggen och mimade stort "VERY BEAUTIFUL. I LOVE IT. I WANT TO MARRY YOU." Det sista ar vi inte helt sakra pa, men det kan ha varit just de orden. Hur som helst hade han till slut en valdigt sliskig blick och vad som borjat som en kul grej blev plostligt lite creepy. Som tur var skulle vi boarda precis da sa vi slapp mota honom utan glasvagg emellan. Skont!

Vi har i alla fall kommit fram till var andra host nu, Pablo i Salvador. Hans pojkvan bor ocksa har men ar for tillfallet i en annan stad for att jobba. Tillsammans har de en hund, Dee, som ar jordens piggaste, galnaste, mest besatta varelse. Hon springer fram och tillbaka och vill slicka i mina oron och jucka med Annas arm. Det ar underhallande. Hittills kanns det jattebra har ocksa och for tillfallet star Pablo i koket och lagar nagon brasiliansk kottratt at oss, spannande! I morgon ska vi utforska staden, det blir nog ett aventyr i sig.

Kram pa er alla!
Anna och Lotta