Lotta hjarta Rio

Vi har haft ett par lite sloare dagar nu, eftersom Anna varit smatt forkyld och lite trott. Dock orkade vi aka till Maracana-stadion i onsdags, en STOR fotbollsarena dar alla Rio-lag spelar titt som tatt. Vi sag en semifinalmatch mellan favoriterna Flamengo och underdogsen Botafogo som slutade 1-2. Laktarna har plats for ungefar 80.000 men vi hade "bara" sallskap av cirka 50.000. Haftigt var det! Otroligt mycket folk som sjunger tusen olika ramsor och appladerar i olika takter. Fyrverkerier pa laktarna och flaggor och plakat och allt mojligt. Mycket kanslor bland fansen ocksa. En kille snett framfor oss la sig rakt ner mellan de fullsatta stolarna och sprattlade vilt i luften nar Flamengo gjorde sitt forsta mal. Underhallande! Fast jag inte ar ett stort fotbollsfan kunde jag inte lata bli att dras med i matchen. Det var valdigt spannande! Jag vet inte om du vet vem Adriano ar, Niklas, men han vinkade i alla fall at vart hall. Avundsjuk?

Man tanker mycket pa kontraster nar man reser runt har. Jag jamfor allt med Indien. Dar var jag en alien hur valsittande min sari an var. Har i Brasilien kanner jag mig sa hemma! Folk tittar inte konstigt pa en, och man kan kla sig exakt hur man vill. Och man maste inte respektera massa konstiga hierarkier, for de finns inte. Nar jag reste i Indien kande jag hela tiden att vi maste vara fran olika planeter, vi svenskar och de. Har kanns det tvartom, som att vi verkligen verkligen ar precis likadana. Vi far alla skavsar, vi skrattar alla at "Big bang theory", vi gillar alla The Smiths, vi har alla den dar reklamen pa tv dar Pernilla Wahlgren/annan brasiliansk b-kandis overtalar sin mamma pa telefon att hon borde anvanda just den har harfargen for att den tacker graa har sa bra. Vi gor alla exakt samma gest nar vart lag gor stolpe ut i den sista minuten (bada handerna snabbt mot pannan och huvudet). Vi ar alla lika, helt enkelt! Sa kanner jag starkt efter denna forsta vecka.

/Lotta